Läxläsning

Har passat på nu när jag sitter på bussen att lära mig om cellära, virus och bakterier till provet i morgon. Men inte ett enda ord har fastnat i min skalle så jag har inte fattat ett jota av vad jag har läst. Får se om jag läser på lite innan jag går och lägger mig i kväll och kanske jag kliver upp lite tidigare för att läsa lite till. Vi får se...

Pliktverket

Nu i veckan fick jag mitt andra brev från pliktverket där de undrar om jag vill gå med och göra lumpen. Men om jag ska göra det så måste jag först göra en lämplighetsundersökning, som är på internet, och bli godkänd på det. Sen som tjej så får jag bestämma mig igen om jag vill gå med eller inte men det får inte killar. Har nu varit på http://www.pliktverket.se/ och http://www.lumpen.nu/ och kollat och funderar på om jag ska göra den där lämplighetsundersökningen och om jag klarar den så får jag ju som sagt bestämma mig igen om jag vill fortsätta vidare.

Senaste från Grannäs

Mamma har skaffat en blogg!!
http://grannasfolkofa.blogspot.com/

Pappa vid datorn...

Klicka på bilden för att förstora upp

Runes björn

Skytten Rune och med björnen





Observera vilka som har tillverkat vagnen. Ganska passande va?

Idag (lördag) så sköt Rune från Mjösjö (ursprungligen från Grannäs) en stor björnhanne på Gräslia. Så fort slängde man sig i bilen och for och kollade på björnen. Rune sköt björnen från ca 15 meters håll så den var ju ganska nära...

Självklart så var man fram och kännde på björnen och man blev ju lite förvånad, pälsen var inte riktigt lika mjuk som man hade trot och jag var fram och kännde på frammbenen. Vilka muskler! Inte konstigt att de knäcker ryggarna på älgar. Men en mindre rolig grej var att det var en massa små fästingar i pälsen, man kände riktigt hur det kröp på en efteråt...

Rodeohästens comeback

Jag och Fákur i galopp under dagens andra lektion.

I går så var jag och Fákur med en av de två dagarna av kursen för Atli i Grönåker. Nästa gång det är kurs så är jag nog med hela helgen. Det jag fick i "läxa" var att få Fákur mer pangbom-frammåt och sidförande skänkel.

Fick veta av några andra kursdeltagare att Fákur hade varit med en gång tidigare på en kurs för Atli och då hade det visst varit rodeo och värsta självmordet att sitta upp på Fákur. Så några i kursen höll andan i början och jag tror även att Atli nästan gjorde det också. Men inget speciellt hände förutom att Fákur fick värsta traven och skulle visa upp sig. Så jag är bara så jäkla nöjd för Fákur visade sitt "nya" jag. Att ha låtit honom "bara vara" det mesta i sommar och bara tagit det lugnt när jag ridit har nog gett en del resultat.

Som tidsfördriv i bussen

Sitter nu på bussen från Östersund på g hem. Jag kommer jämt på mig att jag sitter och lyssnar på andra passagerares samtal med varandra. Ibland är det om helt vardagliga saker och ibland kan det vara riktigt roligt och/eller intressant och barn kan nästan ibland vara de mest underhållande passagerarna. Ibland kan det också hända lite saker som man inte hade väntat sig, som ett exempel så blev det för två veckor sen slagsmål på bussen jag åkte med. Det kan jag säga hade man inte riktigt väntat sig. Men men. Nu ska jag fortsätta att lyssna och samtidigt fösöka att skriva klart novellen som ska vara klar tills på måndag.

En form av sovmorgon

Ibland har man tur... 07.25 har jag ställt mobilen på ska ringa och väcka mig första gången och jag trycker på "znoose" (tror att det stavas så) och den ringer igen fem minuter senare. Men den här morgonen så råkade jag trycka på "stäng av" och fortsatte att sova. Jag vaknar lite senare och tittar på klockan och ser att den visar på halv och jag tycker att det är ganska konstigat att den inte har ringt något och jag kollar lite nogrannare på klockan... Den är ju för fasen 08.30!! Mentorstiden börjar ju nu! Upp flyger jag ur sängen drar på mig kläderna, funderar på om jag ska offra några minuter till att fixa håret som står åt alla håll och kanter men bestämmer mig för att det får vara och går ner till skolan. Nån gång mellan 20 i och kvart i nio står jag utanför dörren till lektionssalen vi ska vara i. är utanför sitter några från klassen och väntar.

"Har inte mentortiden börjat?" frågar jag

"Nä, de har inte kommit än:" får jag till svar "Har du försovit dig?"

"Aa."

"Haha! Du ser lite nyvaken ut."

Ibland har man tur...

Tign's magbrock

Vårt (mammas) sto Tign frá Djúpadal fick ett ganska stort brock (typ som en limpa) på magen nu i sommar då hon var på betäckning och veterinären som var där då sa att Tign absolut inte fick ridas och som tur var så var hon inte dräcktig heller då de ultraljudade henne. "Jaha, ska vi måsta avliva henne då?" tänkte vi där hemma då. Det är ju inge kul med en häst som eventuellt ska lida av att ha ett magbrock och om det är så att hon inte har ont så går det inte heller att rida. Men men... Mamma forskade vidare om magbrock på hästar på internet och hittade inget. På veterinärstationen i Vännäs så sa de att de hade bara haft ett fall med en häst med ett stort magbrock och den hade dessutom varit med i en trafikolycka. Men de tipsade oss vidare till veterinären på Stömsholm och där sa de att de hade bara opererat en häst tidigar med ett sådant stort magbrock och priset på en sådan operation gissade de att det som billigast skulle gå på 30'000 kr! Inte opererar man ett 18 årigt sto för den summan...

Mamma bad mig att ta med den "äckliga boken" (en bok som egentligen heter Håll hästen frisk och innehåller ganska många obehagliga bilder) hem så att vi kunde se om det stod något där om just magbock och då jag är på väg till skåpet för att hämta boken så ser jag skolans vererinär och kommer på att jag kan fråga honom om brocket och vad han tycket. Han sa det att det var svårt att avgöra eftersom han inte hade sett det men han trode att man skulle kunna rida Tign lite lungt och man fick vara observant på att brocket inte blev större. Vi hade tänkt att avliva Tign under helgen då jag var hemma men efter det veterinären här på Wången sa så bestämde vi oss för att avvakta med avlivningen av Tign.

Mamma fick nog lite nytt hopp om att man skulle kunna ha kvar Tign för hon fortsatte att forska vidare och hamnar i telefon med nån veterinär i Uppsala. Där sa dom att dom tyckte att vi skulle ultraljuda brocket men de trode att hon nog skulle kunna gå att ridas. Så mamma ringer och bokar tid i Umeå för att ultraljuda Tign. Så idag kl. 14.30 hade de tid på kliniken och den enormt veterinärrädda hästen hade visst varit helt lugn vilket jag blir ganska förvånad över för Tign är verkligen jätterädd för veterinärer. Beskedet vi får är att brocket mest troligt kommer från en spark av en annan häst men att man kommer att kunna rida henne som vanligt!

"Vad bra Tign! Då kan vi fortsätta att vara med på kurser!" säger mamma.

Tign sträcker på sig, spetsar öronen och en gnista tänds i hennes ögon, precis som om hon förstått vart enda ord av vad som sagts...