Vi måste nog alla bli bättre

Rut i sitt reflextäcke

I måndags fick jag en "nära-döden-upplevelse" när jag körde bil på väg hem från Umeå. Jag erkänner att det bor en liten fartsyndare i mig, precis som jag tror det gör i många andra som kör bil. Vid detta tillfälle jag tänker berätta om, gick det fort för mig, bra väg, lite trafik och jag hade just gjort en omkörning så jag hade ju lite extra fart på bilen också. Det tillfälle jag pratar om är när jag just efter en omkörning av en bil, körde om ett ekipage (häst och ryttare) som skrittade nere i dikeskanten efter vägen, som varken jag eller mamma såg förrän de var just vid sidan av bilen! Jätteobehagligt att inte se dem förrän det är för sent att göra något! Jag hade nog sett ekipaget i god tid om de hade haft reflexer på sig, men nu var ryttaren mörkt klädd och hästen var brun så det var jättesvårt att se dem! Det är såna här gånger som man inser att vad bra det hade varit med en reflexväst eller reflexjacka, även fast det inte är mörkt ute! 

Vi ryttare: sätt inte bara en massa reflexer på hästen, utan vi ryttare ska också ha så att vi riktigt ska synas i tid ute i trafiken! Vi måste även bli bättre på att använda reflexer när det även är ljust ute, inte bara när det är mörkt!

Vi bilförare: tänk på att även mest trafikvana hästen han bli rädd och hoppa ut mitt framför bilen! Ryttaren kan sitta och spänna sig (utan att denne märker det) när denne ser fordonet och hästen fångar upp dessa signaler/spänningar och tro att fordonet är något farligt. Så ta ner farten och håll avstånd!

Det finns bra och billiga reflexer på t.ex. Jula. Jag köpte en jätteskön varsel-fleecejacka där som jag använder nästan året runt. Tänk på att reflexer är en färskvara och att reflexer på kläder slits ut när man tvättar dem!

Att använda reflexer, ta ner farten och hålla avstånd i trafiken är något jag tror vi alla måste bli bättre på, även jag. Men till er som redan gör det, ger jag en applåd och ber er fortsätta vara duktiga!

Min Stjärna!

Jag med Stjarna och Rut, de enda två djuren som egentligen är mina bland de många på gården i Grannäs. 

Bilderna tjuvtog mamma när jag i lördags var ut och fillimojsa med Stjarna efter vägen. 

 Lite (mycket) tölt...

 ... och lite trav!

   Nu har jag äntligen börjat med inridningen av Stjarna (för tredje gången kanske...)! Stjarna blir nu sju år till sommaren och vi köpte henne som ettåring. Jag började för kanske två eller tre år sedan med att hålla på att arbeta med henne för första gången. Nu har jag i alla fall börjat igen och den här gången ska inget få komma i mellan, punkt slut!
   Nu har vi varit ute och arbetat fyra, fem gånger. Fast det är så få gånger så känner man att hon kommer ihåg en hel del från tidigare arbete även om det är ett tag sedan. Hon är kanonrolig att hålla på med, hon går snällt fram när man ber henne och hon stannar snällt men att svänga nja, jo jag kommer ju dit jag vill med en halvmeters vingelmån! Stjarna töltar jättemycket och har fin takt, men börjar det gå för fort och hon tappar balansen, ja då blir det grisepass. Traven har hon lite svårare för men den finns där! Jag blev jätteglad när hon travade med mig en bit efter vägen när vi var ute sist! Så när hon kommer fram i trav så är det bara göra som Vignir sa på en lektion åt mig när jag red Fákur på Wången "Trampa in kopplingen!". Med det menar han att man ska göra ingenting, bara sitta och följa med hästen. När hästen gör något rätt så ska det bli en skön och positiv upplevelse så att hästen vill söka sig dit och göra det igen!
   Jag som hade funderat på att kanske sälja Stjarna när hon är inriden... Men fortsätter det så här så är det frågan om hon ska få vara kvar ändå? Hon är kanonrolig!

Kort fakta om Stjarna
Fulla namn: Stjarna från Lindorna
Född: 2005
Uppfödare: Linden Islandshästar
Ägare: Carolina Eriksson
e. Pá från Kåbäckängen (tot:8,19), ee. Blaer från Stenholmen (tot:8,1)
u. Nótt frá Nedra-Ási (tävlades på Landsmót år 2000 i B-flokk), ue. Thjálfi frá Keldudal (tot:7,93)

Ny hage

 Rut

Fákur 

Þór

Tign

I fredags så gjorde jag och mamma i ordning en ny hage åt hästarna som de ska få gå i fram tills sommarbetet. I den gamla hade nu all hästskit som gömts under snön börjat tina fram så den såg ju riktigt görgo ut. Så här ovan är lite bilder från hästarna i den nya hagen och Rut som står på en snöhög och övervakar det sista av arbetet med hagen.

Kanonlektion!

Jag och Fákur på lektionen i Mädan.

I onsdags så var jag, mamma, Piltur och Fákur iväg till Mädan Islandshästar, för att lämna Piltur på inridning. Jag lärde känna Susanna i Mädan för ett år sedan då jag var där på praktik. Det ska bli kul att se hur det går för Piltur. Piltur är född här i Grannäs sommaren 2008 och är u. Saga från Björnforsen, ue. Piltur frá Sperðli och e. Ómur frá Feti, ee. Þóroddur frá Þóroddursstöðum.
Då vi ändå var där så passade jag och Fákur på att ta en lektion av Susanna. Det gick kanonbra på lektionen!! Fákur gick mjukt och fint och svarade jättebra på hjälperna, lekande lätt kändes det! Nu vill jag bara ha fler lektioner!

Ich habe hunger! Ser du inte det?

När Rut är hungrig är hon väldigt tydlig, hon lägger sig med matskålen mellan tassarna och huvudet i skålen. Ibland händer det också att hon styr skålen framför sig eller slår på den med framtassarna och om hon kan få grepp om den även bära den i munnen.

Den som uppskattar snöbollskrig!

Jag kastar, Rut fångar och mamma fotar!

Rut är nog den enda här som riktigt skulle uppskatta om ett riktigt stort snöbollskrig bröt ut. Hon gör i stort sett allt för att fånga dem! 

Snabb som en vessla!

Inte konstigt att man säger "snabb som en vessla"! Det var just så pass att jag hann med att få några bilder när den sprang från hönsgården till snödrivorna kring huset. Tittar man på vesslan på de olika springbilderna så liknar den ett litet dragspel med mycket, mycket korta ben!

Ingen harpalt till frukost där inte

Imorse efter att ha varit och kört lite bil och sedan suttit kanske 20 minuter i bilen och pratat i telefon så var jag på väg in och höll just att kliva upp på bron till A-huset då jag hörde hur det rassla till från bilen. Under bilen kutar en harunge fram, som försöker fly från två kråkor som tänkt få sig en redig frukost, och sedan rakt mot mig så jag nästan måste ta ett steg åt sidan för att inte bli påsprungen!

Där gav kråkorna upp jakten tillslut och harungen sprang iväg mot skogen och åkern ovanför husen.

Vi sprider ut skiten lite så blir det fint!?

Har nu funderat lite och diskuterat fram och tillbaka med mamma kring ämnet jag nu tar upp...
På den här föreläsningen om "Säker hästgård" som var i måndags så sa hon som var först ut med att prata pratade lite om hagar och bete och då kom ju det här om parasiter upp såklart. Här på Wången så har man då man går andra året ett parasittema på våren i ämnena naturkunskap och hästens hälsa och sjukvård så man får läsa en hel del om parasiter och allt i kring det och sen så får man även göra ett träckprov (bajsprov) för att se hur mycket ägg från lilla blodmasken det finns i hästens bajs. Så man har ju fått lära sig en del om den här "skiten".
Hon sa bl.a. att för att minska spridningen av inälvsparasiter hos hästarna så kan man ju betesputsa eller harva hagarna... Fel! Fel! Fel! Betesputsar man hagarna så sprider man bara ut äggen från parasiterna på betet ännu mera! Men det ser ju tjusigt ut att bajshögarna har försvunnit eller hur? Harvar man betet... ja då är det ju nästan samma sak... inte blir det något bättre det heller för då sprider man ju också då bara ut äggen.
Sen så sa hon en annan sak och det var att man växelbetade (byter bete mellan nöt/får och hästar) för att de åt olika sorters växter i hagen. Svar ja, de äter olika sorters växter men det är inte det som är den stora grejen med att växelbeta tycker jag. Det är att nöt/får inte har samma parasiter som hästarna och på så vis skonar man djuren från att bli utsatta från lika mycket parasiter och på så vis kan man förhoppningsvis slippa använda avmaskningsmedel till djuren lika ofta. Alltså: djuren mår bättre, ägaren slipper lägga ut en massa pengar på avmaskningsmedel och parasiterna blir förhoppningsvis inte lika snart resistenta mot avmaskningsmedlet. Det nämde hon inget om!

På tal om parasiter och träckprov så funderar jag på att höra med några lärare om jag kan få låna labbet för att göra ett träckprov på Fákurs bajs imorgon innan jag åker hem på påsklov och se om han har några små äckliga maskar i sig.

Lite bilder efter vägen den 12/3 från Grannäs till Wången

Renar, renar, renar...

En knepig liten pippi... Den vände och flög upp och ner och sen så vände den tillbaka igen. Här på bilden är den mitt i en vändning.

En av två kungsörnar.

Barnen som lekte med björnungar

Byggnaden i bakgrunden är den gamla sommarladugården.

Katten Mimmi som var med oss uppe vid sommarladugården men som här på bilden inte längre är nån liten kattunge.

Tidigare idag var vi (mamma, pappa, Anton och jag) bjudna på middag hos farmor och farfar. Jag vet inte riktigt hur det började men farfar plockar i alla fall fram en bok han håller på att läsa som han lånat från biblioteket i Bjurholm. Den boken heter "Ren och Varg", skriven av Yngve Ryd, där det är samer som berättar om olika historier och händelser i boken. Kapitlet farfar slår upp handlar om björnar och då speciellt om björnungarna och hur de lekte ihop med barnen från samebyn medan björnmamman låg och solade sig vid sidan om, var barnvakt och hur hon i värsta fall ställde sig upp och grymtade till om hon tyckte att leken gick för vilt till. Riktigt häftigt måste jag ändå säga att det är! Det var en riktigt intressant läsning, skulle kunna tänka tänka mig att läsa hela den boken.

När mamma sedan berättade att jag och Anton hade varit med om något liknande så trodde jag nästan att farfar skulle falla av stolen... När jag och Anton just hade fått varsin kattunge (jag var då kanske 5-6 år och Anton är två år yngre än mig) var vi uppe vid sommarladugåden, som ligger vid kanten av skogen bakom husen, och lekte med kattungarna på en sten. När vi kom tillbaka hem så berättade jag visst väldigt detaljerat hur en jättestor katt hade legat och kollat på oss. Den där jättestora katten var nog mest troligt ett lodjur som i lugnan ro hade legat och kollat på oss då vi lekte med kattungarna...

Ulve mysteriet i farten igen?

Man har ju hört att varg tar en del får

Vår finnstövare Nala

Översatt från norska så är ulve varg på svenska. Ulve mysteriet är en dokumentär som gick på norsk TV för bra många år sen och man kunde också se hela dokumentären på YouTube för ett tag sedan men de klippen är nu bortplockade tråkigt nog. Men i alla fall så handlade det om att vargar planterades in illegalt i Sverige och Norge. Det var vargar man tog in från bl a Finland och Ryssland, har jag för mig att det var. Ett av vittnena till inplanteringen är en av kusinerna till min pappa. Kusinen såg en STOR hund hoppa ut från en lastbil som stod parkerade efter vägen mellan Åsele och Dorotea eller om det var just innan Åsele (är inte helt säker på vart) då han var på väg hem på sin motorcykel efter att ha varit på besök hemma hos oss. Många liknande händelser tog de upp i dokumentären där vargar dumpas av ett fordon efter vägen på en "ödslig" plats.

Vad jag menar med "igen" i rubriken är att är att nu har det kommit en par vargar från "ingenstans", om jag har fattat det rätt, kring bl a Lycksele. Nu den senaste veckan nån gång så sköt ett jaktlag här en älg inte så långt ifrån där de sköt björnen jag skrev om tidigare i höst. När jägaren kommer fram till älgen så ser han att en varg följer efter jakthunden fram mot älgen de sköt. Vargen verkade vara ovanligt tam för den hade stannat kvar länge kring älgen för nästan hela jaktlaget hade fått se den och det tar ju ett litet tag för ett jaktlag att samlas...

Man fick ju lära sig det då man hade Bullmarksvargen som sprang runt knutarna att de är duktiga djur på att avlägga ganska långa sträckor på kort tiden men ändå... Vart kommer alla dessa vargar ifrån helt plötsligt? Läste det att den svenska vargstammen är grovt inavlad eftersom det inte funnits så många individer i början men man börjar ju undra hur inavlade de egentligen är om det importeras vargar på det viset?

Runes björn

Skytten Rune och med björnen





Observera vilka som har tillverkat vagnen. Ganska passande va?

Idag (lördag) så sköt Rune från Mjösjö (ursprungligen från Grannäs) en stor björnhanne på Gräslia. Så fort slängde man sig i bilen och for och kollade på björnen. Rune sköt björnen från ca 15 meters håll så den var ju ganska nära...

Självklart så var man fram och kännde på björnen och man blev ju lite förvånad, pälsen var inte riktigt lika mjuk som man hade trot och jag var fram och kännde på frammbenen. Vilka muskler! Inte konstigt att de knäcker ryggarna på älgar. Men en mindre rolig grej var att det var en massa små fästingar i pälsen, man kände riktigt hur det kröp på en efteråt...