Katten Mimmi som var med oss uppe vid sommarladugården men som här på bilden inte längre är nån liten kattunge.
Tidigare idag var vi (mamma, pappa, Anton och jag) bjudna på middag hos farmor och farfar. Jag vet inte riktigt hur det började men farfar plockar i alla fall fram en bok han håller på att läsa som han lånat från biblioteket i Bjurholm. Den boken heter "Ren och Varg", skriven av Yngve Ryd, där det är samer som berättar om olika historier och händelser i boken. Kapitlet farfar slår upp handlar om björnar och då speciellt om björnungarna och hur de lekte ihop med barnen från samebyn medan björnmamman låg och solade sig vid sidan om, var barnvakt och hur hon i värsta fall ställde sig upp och grymtade till om hon tyckte att leken gick för vilt till. Riktigt häftigt måste jag ändå säga att det är! Det var en riktigt intressant läsning, skulle kunna tänka tänka mig att läsa hela den boken.
När mamma sedan berättade att jag och Anton hade varit med om något liknande så trodde jag nästan att farfar skulle falla av stolen... När jag och Anton just hade fått varsin kattunge (jag var då kanske 5-6 år och Anton är två år yngre än mig) var vi uppe vid sommarladugåden, som ligger vid kanten av skogen bakom husen, och lekte med kattungarna på en sten. När vi kom tillbaka hem så berättade jag visst väldigt detaljerat hur en jättestor katt hade legat och kollat på oss. Den där jättestora katten var nog mest troligt ett lodjur som i lugnan ro hade legat och kollat på oss då vi lekte med kattungarna...
2 kommentarer:
Vaaa!! är det sant, ett lodjur! är ju inte helt omöjligt, han/hon tyckte kanske ni betedde er tokigt =)
Haha! Ja du.. det är inte helt omöjligt..
Skicka en kommentar